ansökan
Idag skrev jag en helt galen ansökan. Jag satt och skrattade lite när jag skrev den, skakade lite på huvudet och var medveten om hur den inte följer några direktiv jag fått om ansökningar.
Jag tröttnade på allt det där larvet "Hej, jag är en tjej på 31 som är intresserad av arbetet som..." som jag ändå aldrig skriver men alltid har i bakhuvudet ändå.
Skulle jag anställa någon skulle jag kasta sådana ansökningar på en gång. Lev lite.
Nu skrev jag en ansökan som var rolig, och om jag inte kommer på intervjuv på den så skiter jag i det: det kändes helt rätt i magen att frångå varenda ansöknings-norm och jag avskyr begränsningen för en ansökan är trist hur man än gör.
Jag visade att jag faktiskt har lite självförtroende och jag vet med mig att jag är smart nog att klara det jobbet och förmodligen skulle kunna ta över butiken om ett år...
Men ibland blir jag så trött på att man måste få in en fot för att komma vidare: Kom hit till örebro och starta företag med mig nu, Crrly-darlingen. Du med Jessica!
Jag sitter här med enorma kunskaper och är frustrerad som fan över mitt liv.
Något måste hända, och den här gången ska jag inte flytta någonstans.
Jag är hemma här.
Jag tröttnade på allt det där larvet "Hej, jag är en tjej på 31 som är intresserad av arbetet som..." som jag ändå aldrig skriver men alltid har i bakhuvudet ändå.
Skulle jag anställa någon skulle jag kasta sådana ansökningar på en gång. Lev lite.
Nu skrev jag en ansökan som var rolig, och om jag inte kommer på intervjuv på den så skiter jag i det: det kändes helt rätt i magen att frångå varenda ansöknings-norm och jag avskyr begränsningen för en ansökan är trist hur man än gör.
Jag visade att jag faktiskt har lite självförtroende och jag vet med mig att jag är smart nog att klara det jobbet och förmodligen skulle kunna ta över butiken om ett år...
Men ibland blir jag så trött på att man måste få in en fot för att komma vidare: Kom hit till örebro och starta företag med mig nu, Crrly-darlingen. Du med Jessica!
Jag sitter här med enorma kunskaper och är frustrerad som fan över mitt liv.
Något måste hända, och den här gången ska jag inte flytta någonstans.
Jag är hemma här.
posted by vandrarvild at 27.9.05
4 Comments:
Men hallå sötnos, det är ju DU som bor på fel palts, itne jag! ;) Koooom hit!!
Ujuj, ingen palt här inte. Plats. Inte.
I min första jobbansökan, och som jag fick jobb på, skrev jag att jag bland annat var simkunnig och att jag hade simborgarmärket. Väldigt relevant för ett IT-jobb.
Men, jag har ju inget simborgarmärke :|
Men jag har röda basektkängor. Det kanske funkar. Äh, jag skrev nått som var kul mer än vettigt. Har de humor anställer de mig och har de humor vill jag jobba där, annars inte. fast jag börjar bli rastlös här hemma nu...
Skicka en kommentar
<< Home