Reinkarnation

Nyss pratade jag med R, min inkarnerade lillebror som i det här livet är sex år äldre än jag och trebarnsfar och inte alls släkt med mig. Jag träffade honom för första gången (igen)för kanske ett halvår sen.

Det är lite kul att folk frågar om jag är intresserad av honom efter att de sett oss prata. För de skulle inte förstå det där bandet man har med vissa människor som man känner igen första gången man ser dem, som man känner fast man inte pratat med dem förr: det är ett av mina personliga 'bevis' på reinkarnation.

Det finns så många människor som man direkt känner igen och någon sa att man inkarneras ner i själsgrupper på runt 48 pers (var de fått den siffran ifrån vet jag inte men min grupp är bra mycket större än bara 48 pers)och då är han definitivt en av de själar jag mött förr.

I alla fall sa han förra gången vi sågs att jag fick en läxa av honom att berätta nästa gång vi sågs hur vi hade levt ihop förr, och jag kände att han varit min lillebror, och att vi var vänner i ett annat liv när vi red på en stor slätt, på väg mot ett slag, nånstans i norra asien, ryssland/kina. Kallt var det, och vi hade inte känt varandra så länge. Vi var 18-19 år och hade delat tält innan slaget och nu satt vi till häst och red tillsammans, många många ryttare. Och utsikten var vacker, den första snön täckte slätten framför oss med ett vitt puder, och kullarna, och solen hade just gått upp och vi följde en guldröd fana.

Och nu sa R att han hade varit min skatthållare, eller han sa 'Treasure holder', jag hade varit nån överklassdam och han lägre klass och jag hade litat fullt på honom och det roliga är att jag fortfarande gör det. Han hade varit den som bar alla mina skatter/smycken, och även hemligheter.
Den informationen skulle kunna passa ihop med mitt liv som nån slags prinsessliknande totalbortskämd slyna i Italien... Ja, jag vet inte om jag var slynig, men jag vet att jag fick allt jag pekade på och blev upppassad precis hela tiden och jag var ensam ensam ensam hela tiden fast jag hade så många ägodelar och så många som beundrade mig. Men jag minns att jag älskade huset vi bodde i, ett gult slottsliknande hus i en dalgång där det växte jasmin och rosa blommor och olivträd eller nått annat träd med mörka blanka blad.

I alla fall så kallar Pia Rs energier för 'Jesusenergier' och det kan jag förstå. Fast jag tänker inte på dem som så. För mig är det bara nått välbekant som sker när jag pratar med honom. Som en igenkännande glädje.