Insikt med vassa kanter

Jag kom till insikt igen.
De är inte alltid så roliga, mina insikter, men jag förstår dem alltid, jag vet alltid varför de kommer;
Jag förstår den del av mig själv som måste sörja, men det går över snabbare för varje gång.
Jag är djupt tacksam för det.

Att komma till den här insikten idag kändes rätt tragiskt och trasigt ett tag. Men när jag reste mig och var på väg hem igen blåste det bort mer och mer.
Jag lät håret blåsa fritt, jag lät vinden svalka mitt ansikte;
Jag höll huvudet högt då jag inte har någonting att skämmas för.

Akta er, ni som går längs med ån!
Det ligger resten av illusioner där, en del med vassa kanter.

Jag måste göra det här för att överleva. Du förstår det säkert du med, om inte idag så senare. Jag släpper taget om dig nu. Annars krossar du mig.
Slutar vi inte ses kommer jag att träffa dig som vanligt, till större delen att vara som vanligt.
Jag kommer att skämta som vanligt men skämten kommer vara lite vassare, lite mer träffsäkra.

Jag sårar dig för att du inte förstår hur mycket du sårar mig.



Jag tänker att du kanske visst är lite intresserad av mig
men det är intresset av mig som den spontana roliga personen som kan säga vad som helst, och även gör det.
Det är nyfikenheten som lockar dig. Inte mig som person.

Jag är helt enkelt värd nånting bättre, någonting större. Jag är värd en orädsla och en nyfikenhet även för de mörka sidorna av mig.
Jag är värd någon som inte ser bort när saker blir svåra.

Sådana här sagor slutar aldrig lyckligt.
Det är alltid blod och tårar inblandat. Det är alltid någonting som måste dö för att någonting annat kan kunna ta sin början.
Jag måste göra det här för att ta mig vidare.
Men Älskade vän, det jag sagt tidigare är något jag fortfarande står för; du är stark, klok och smart, du är rolig och när du skrattar lyser hela ditt ansikte upp. Jag beundrar hur stark du faktiskt är, fast du inte vet det själv.
Du har ingen aning om vilket intryck du gör på andra människor.

Visst hoppas jag att du ska dyka upp igen, som tidigare, bara ringa på. Men jag vet att du inte gör det. Inte den här gången.
Livet överraskar en bara till en viss gräns.
Resten kan man räkna ut själv.


Därför säger jag:
Gå med gud. Vaya con dios.

Vi ses på vintergatan, med vingad själ.
/Lena