Carpe Noctem

Vissa mornar vill man verkligen inte kliva upp. Jag muttrade när klockan ringde, blundade i vad som kändes en halv sekund innan väckarklocka nummer två började ringa fem minuter senare.
Helvetesmornar undanbedes i fortsättningen.
Jag vet inte ens varför jag inte gick och la mig i tid, varje morgon säger jag till mig själv 'Ikväll ska jag gå och sova klockan nio' men klockan nio är jag i full gång med nått annat och är pigg som fan.
Men nu är jag uppe, jag rör på mig när det krävs, jag svarar i telefon när det krävs och så har jag upptäckt ännu en snygging på jobbet som jag inte sett förrut.
Oh la la (det är nog f ö första ggn i mitt LIV som jag säger Oh la la. Det var ganska kul faktiskt...) Ännu en mörklockig snygging. Well well.


Jag har genom åren omvänts till att vara nattmänniska, tack och lov, och nätterna är mina när jag är ledig.
Jag fick en slags insikt igår om mitt skrivande, så jag ska börja skriva ännu mer nu, jag orkar inte skriva i nån egentlig ordning nu i början utan sparar allt i samma mapp. Det blir ett helvete att få allt i ordning sen men det där löser sig på något sätt.
Jag kan använda nätterna till det med.
Carpe Noctem.