AARRGGGHHH

Min numera fd crush undviker mig. Det är löjligt tydligt nu. Och jag tänker 'Som om min värld kretsar kring honom (i mer än två dagar) efter att han sagt nada om mitt uttalande om nyfikenheten över hans person'.
Tssssss.
Så viktig är han inte, det är ju inte som att jag inte klarade mig fint utan honom innan jag såg honom första gången. Han var ju lite underhållning från början, söt underhållning men SÅ viktigt är det ju inte.
Intalar jag mig. Hur som helt vill man ju ha nån som vill vara med en, jag är inte mkt för att jaga, jag sitter heller och... ja, jag vet inte.

Det var roligare när folk kom upp och pratade med mig och syrran när vi jobbade ihop. Nu när syrran inte är här kommer ingen alls, bara nån trist gubbe då och då som säger HEJ M! på käckt gubbslemmigt sätt och tittar på mig och ler lite och det syns att de tänker 'sommarjobbare, jaja'.

Sen märkte jag igår att M kopplar fel, och när de kommer tillbaka och säger att de hamnat på fel ställe så säger hon 'Ja, det var väl sommarjobbaren här som kopplade dig då!' fast jag inte alls var den som tog det samtalet utan hon själv!
Trevligt gjort? I think not!
Kärring.


Igår när jag läste HP grät jag. En av mina favoritkaraktärer blir lite skadad nämligen.
Och inser att jag är skapligt inne i den där Hogwartsvärlden.
Min fantasi är tydligen inte helt död i alla fall.