Hemma i min andra blogg blir jag ibland så vilse.
Är det inte märkligt. Det är som om det är andra andetag här, även om jag övergav platsen för allt strul, men det var ändå här allt började, det är ändå här det ligger, det förflutna, orden som jag skrev men glömmer tills jag ser dem igen.
Hemma, men ändå inte.