tisdag, januari 16, 2007

Oh, store gud; Låt mig döma bara den vars mockasiner jag vandrat i

Jag kan inte låta bli att le åt det, men jag märker mer och mer att det man ber om kommer till en snabbare om man antar att man redan har det. Det är på många sätt en grundtanke i affirmationer med; man talar om det man önskar sig som om man redan har det. Det eller, som man också ska lägga till, eller något som är för ens högsta bästa.

Häromveckan kände jag det som om något kallade mig hem igen. Som jakthorn genom själen kallade det mig hem; det där jag vet och det jag kommer ifrån, den där djupa klara sanningen och de högsta tankarna ropade på mig genom skog och över vatten. Kom hem nu Lena, vi har väntat på dig. Man måste i sin frihet alltid veta vart man vill landa, och när det är dags att återvända hem. Minns vem du är.

Mitt återvändande hem kom genom en blogg jag ramlade på. Jag skulle kunna säga att det var genom en slump, men det tror jag ärligt talat inte riktigt på. Den kom vältajmat och precist. Jag landade igen. Densamma men alltid en annan; jag vet vart jag har varit, och jag har ingen aning om vart jag är på väg, men hey, är inte det en del av poängen med att leva? Vill du ha garantier vill du inte ha liv.
'
'
'
'

2 Comments:

Blogger "A Peaceful Warrior" said...

Det där med att leva som att man "redan har det" instämmer jag helt och fullt med. Varför inte? Om man nu har valet så kan man ju lika gärna göra det i stället för att leva med tanken på vad man nu inte har. Att se glaset framför en som halvfullt eller halvtomt är en klockren liknelse på hur vi "väljer" att uppfatta livet och de erfarenheter som vi möter i det.
Jag måste också bara få säga att jag kollat runt bland dina inlägg en del, speciellt dina första (kommer till de senare så småningom) och tycker att du skrivit en himla massa bra saker. Du har publicerat en del riktigt fina dikter som jag verkligen fastnat för...tack för dem. Vissa känner jag att jag skulle vilja "sno" och lägga upp på min blogg också...hehe. "Silverhovar" från maj 2005, är den din? Den tilltalde mig verkligen med sin "Zen-tanke"...det vackra i nuet. Dagerman är underbar! =)
Jag blir nyfiken på Fernando Pessoa också nu. Kan du inte publicera något av honom eller ge mig något att läsa åtminstone?
Sedan så undrar jag om jag skulle kunna få använda mig av den fina bilden du har på näckrosorna i ditt inlägg 050729 ("jag dansar för mig själv")?

16 januari, 2007 23:45  
Blogger vandrarvild said...

Du får gärna använda dem om du samtidigt länkar till mig :) Silverhovar-'dikten' är min, japps, den skrev jag någon gång under 2003 tror jag(när jag *host, harkel* var rätt aktiv på lunarstorm.
Fernando Pessoas böcker brukar finnas på bibblan. Han har skrivit under heteronymer med(som under andra personligheter), men jag föredrar hans 'Orons bok' och diktsamlingen 'Stilla, mitt hjärta'. Det är enkla betraktelser av saker som han skriver om. Han är portugals nationalskald men här i sverige är det inte många som hört talas om honom. Men jag ska se om jag inte kan lägga ut något med honom här i bloggen.

17 januari, 2007 11:18  

Skicka en kommentar

<< Home