"Good morning!". Sprudlande glad.
Han ser sur ut, dricker kaffe:
"There is no such thing as a good morning!"


Idag är en dag när jag inte vet om jag ska ignorera mitt harry potterfilmssug eller om jag bara ska bestämma mig för att jag avskyr människor. Efter att ha jobbat fre - lör så känns det som att jag inte vill prata med nån, inte ens på msn. Igår efter jobbet kände jag bara den där tröttheten igen och hade D varit piggare då hade jag kunnat prata av mig med honom, men han somnade, och nu idag är han inte hemma.
Jag ville bara prata om saker jag tänkte på, men nu när jag varit hemma själv idag känns det som om jag klarat av dem ändå, på egen hand.

Jag tröttnar snabbt på platser och göromål. Nu känns det som om jag vet hur det där jobbet är, nu vill jag ha ett annat. Ett jobb där jag slipper träffa människorna men ändå inte är helt ensam. Ett jobb där man slipper att vissa baktalar en för egen vinnings skull(men är jag egentligen förvånad över att det sker?) och säger att jag sagt saker jag inte sagt, o s v.
Hur mycket ska man behöva ta för att få pengar? Det är en (andligt)dyrköpt form av prostitution det här att arbeta med något som man inte vill göra bara för att få några tusen i månaden. Varje människa en hora?

Dessutom vet jag att jag kan helt andra saker än dem jag gör nu, jag ska finslipa lite på min affirmation om arbete: Det här är långt ifrån min slutstation, men kan det inte skynda på lite nu, jag vill komma hem.