Navelskådarblogg

Klockan är kvart i sex på eftermiddagen. D och jag (mest D) har spelat Bloodrayne och nu kom vi på att det kanske är dags att gå utanför dörren. Vad vi ska göra utanför dörren vet jag inte. Köpa kaffe och kolla om jag har pengar nog att ta mig hem för tror jag.

Det är en rätt grå dag idag med(och vips blev det en väderblogg...) och även om vi ska fira Ds kompis J på nått möllanställe senare så känner man sig rätt låg idag.Inte vidare sällskaplig.
Jag har börjat fundera på att ta mig hemåt igen, kanske redan på måndag, även om jag absolut inte vill åka hem. Okej att jag kanske saknar några av mina böcker, och det vore rätt trevligt att tvätta lite men jag vet ju hur det kommer att bli när jag är hemma igen. Jag kommer att sitta där ensam och se hur hösten smyger sig närmare.

Skolorna börjar ju snart igen, och det är säkert nån student som vill ha min lägenhet. Senare kommer jag att få höra av folk att de inte fattar att jag gav upp lägenheten. SÅ fantastisk är den ju inte egentligen, men den är rätt bra. Men jag är trött på spöken och silverfiskar och trappstädning nu. Trots meterbreda fönsterbrädor och takhöjden och... Jag måste vidare. Annars blir jag en grånucka och en liten lort. Som Skorpan nästan var.
Att stanna på en plats för att man har en fin lägenhet är inte en anledning. Man måste lita på att allt ordnar sig. Även om man inte känner sig lika modig som man får höra att man faktiskt är. Att agera på impuls är kanske inte alltid så bra men det är ibland att agera utan att hjärnan grubblar sönder saker.

Jo, jag vågar. Jag ska göra det. Jag kan. Jag klarar mig alltid på något sätt. jag är varken korkad eller bakom flötet. Jag är bara nyfiken på det där som folk säger att de upplevt. Det där "Livet" som de talar om.

...och alla de där råden och talesätten man samlat på sig genom åren ploppar upp i skallen "stänger man en dörr öppnas en annan" och " bättre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna sin båge" yada yada yada.......

det ordnar sig alltid.