When in bad shape

Min pappa är bäst. Har jag sagt det innan? Nu är ju alla föräldrar mer eller mindre dumma i huvudet ibland - jag tror det ingår i föräldrarollen - men nu när jag ringer pappa och frågar om han inte kan hämta Isis från mitt ex K på lördag innan exet far till gotland säger han bara"Jaja, skicka mig hans nummer så ringer jag" och mer än så är det inte. Hade jag varit i örebro nu och velat ha skjuts med Isis bur hem till exet hade pappsen muttrat lite. Men bara lite, han hade ändå kommit och hjälpt mig. För det är sådana saker han gör för oss i familjen.

Ibland blir man lite hemmablind sådär; man tänker inte på vilka människor man egentligen har i sin omgivning, blir van vid att ens föräldrar är där, blir van vid ens vänner och att de lyssnar när man behöver hjälp. Man måste minnas dem som människor med. Inte som närvarande assisterande plåsterlappar "when in bad shape, break the glass and put the friend next to your acing heart!..."

Så, mina vänner. Jag älskar och saknar er. Jag önskar vi kunde samlas i samma stad, sitta på det där fiket och snacka i timmar och allt och inget. Lyssna, verbalplåstra och hålla om.