man börjar där man befinner sig.

..och snabbt inser jag ju att det är nu det är dags att visa vem man är verkligen är. Kvinna eller amöba, välja att ta itu med det eller gå under. Och jag kommer inte ifrån den här känslan av att jag redan har lösningen på allt, och det har med skrivandet att göra men hur? Skriva en bok? Det är ju knappast något jag gör på några timmar. Någon sa att "man måste hålla sig framme" men framme var då? Jag väntar mig ju inte att någon ska komma och rädda mig, men jag kanske behöver lite hjälp med att rädda mig själv? Vart ska man börja. Man börjar där man befinner sig.

Jag har bara lite svårt att tyda exakt vart det är.



Ääääh. Fan.
Orka deppa ner sig över det här nu. Jag äger inget värdefullt som någon kan ta ifrån mig. Allt är ägodelar, och inte speciellt värdefulla sådana heller. Det värdefullaste jag tycker jag har är det jag bär inom mig, mina tankar och min livliga fantasi. De kan ta ifrån mig allt jag äger och jag skulle ändå vara min egen, ha kvar styrkan som tycks visa sig vid de mest underliga tillfällen.
Fast jag vill gärna behålla min röda morgonrock. Den är rätt skön.