fyratimmarsvänner

regnmoln ovanför staden. jag sitter på golvet och väntar på liv, eller om det är frukost och tänker på en scen jag har bakom ögonen; perrongen i Mjölby i juni. lekande barn, Simon says, och jag äter dajm som fastnar i tänderna. jag försöker läsa men jag är nyfiken och ser hela tiden upp på de omkring. mina avståndsvänner under resor - människor jag tänker skulle kunna vara en vän. de som reser samma väg som jag, jag lyssnar mig in i deras liv, gör små historier om dem. fyratimmarsvännerna.
var tog ni vägen sen