tisdag, juli 04, 2006

Hilfe

Jag är märkligt likgiltig inför det mesta numera. Nästan fördummad emellanåt. Det retar mig.
Jag lägger ner en massa energi på att vara arg, bitter och cynisk och det enda det leder till är att jag själv mår dåligt av det.
Det känns lite som om jag behöver hjälp till själ(v)hjälp. Eller några goda råd av min allvetande skräphög. För att komma igång igen. För att minnas vem jag är, och vart jag egentligen var på väg.
Jag är inte riktigt närvarande i mitt jag. Som om jag betraktar världen genom mina ögon långt bak i huvudet. Ja, jag vet. Det låter underligt, men det är så det känns med. Underligt, och frånvarande.

... och jag längtar ut i skogen.
Jag ser drömmande ut på skogen här intill och vill känna mossa under handen och luta mig mot trädstammar och klättra upp för bergssidornas branta stigar.

12 Comments:

Anonymous Anonym said...

För att minnas vem man är kan det hjälpa att förnya sitt pass, som jag gjorde på lunchen. Dom gör det så snabbt nu, och man får se resultatet direkt. Och min reaktion var "Jamen där är jag ju!", så jag hittade verkligen mig själv igen. På ett oerhört konkret sätt.

04 juli, 2006 14:24  
Blogger Kaptenen said...

Jag var där någonstans innan. Jag slutade. Tvärt. Ångest kan vara förlösande.

04 juli, 2006 14:51  
Anonymous Anonym said...

Jag känner igen det där med att lägga energi på saker som får mig att må dåligt. Min dotter har dessutom bestämt sig för att leka djävulen ett tag och mitt tålamod har tagit semester. Suck.

04 juli, 2006 15:00  
Blogger vandrarvild said...

Matte: Hmm. Det hela kanske beror på att giltighetstiden på mitt id-kort gått ut. Jag kan inte bevisa för världen vem jag är. Jag kanske ska skaffa ett pass och id-kort på samma gång. Och om inte jag vet vem jag är efter det kan jag i alla fall gå på systemet och handlar sprit att dränka mina sorger i. Häpp!

Kaptenen: Ja, fan, det är dags att man lägger ner det här deppandet nu va? och skaffar sig ett liv.

04 juli, 2006 15:02  
Blogger vandrarvild said...

Samira: men hon är i alla fall söt när hon sover?

Dessutom mår jag krasst av att alltid vilja vara i malmö. Kanske ett märkligt perspektiv för dig? :)

04 juli, 2006 15:05  
Anonymous Anonym said...

Ja hon är fin när hon sover.. that's it, känns det som nu i alla fall.

Jag förstår att du vill vara här. Själv älskar jag Malmö och vill inte bo i någon annan stad i Sverige. Jag tycker inte du ska känna press på att ta allting lugnt för att "det inte ska gå för snabbt". Ta en risk, det kommer bli bra.

04 juli, 2006 17:53  
Anonymous Anonym said...

Jag tror du behöver ett id-kort för att få ett pass, så ta det i den ordningen. Efter det lär din identitet var ordentligt fastställd. Undvik spriten dock om du inte vet vem du är, det kan leda till permanenta kriser.

04 juli, 2006 18:00  
Blogger vandrarvild said...

Samira: jo, vi har pratat om det. Det är ju inte värre än att jag flyttar hem igen, om det skulle bli så. Man måste ju testa för att veta. Hellre det än att alltid undra.

Matte: så fjortisattacker med gråt och hysteri är inget du rekommenderar då? Eller fyllebloggande om nån kille som är så snygg att man kan dööööööööö "Och såg du att han ba kolla på mig ba!"

04 juli, 2006 19:49  
Anonymous Anonym said...

Det var nog inte det jag tänkte på i första hand. Jag tänkte mer på det där läget då man stirrar in i väggen med tom blick och helt enkelt inte minns vem man är.

04 juli, 2006 23:14  
Blogger vandrarvild said...

Matte: Well, men det är ju inte lika roligt som fjortis-hysterin och -bölandet... ;)

05 juli, 2006 07:53  
Anonymous Anonym said...

Sant.

05 juli, 2006 09:21  
Blogger Vilse said...

Fjortisbloggande i kombination med fjortisbölandeattacker måste väl vara bästa alternativet egentligen..? Låter riktigt kul iaf.

Måste nog öva på det när jag bloggar framöver. Fick inte vara fjortis så länge när jag växte upp, kanske dags att ta igen det nu när jag har chansen att göra det anonymt.. Tack för tipset! ;)

06 juli, 2006 00:21  

Skicka en kommentar

<< Home