I väntan

Helena skickar oroligt sms "Jag läste din blogg nyss. Vad har hänt, har ni gort slut?" och jag svarar genast "Nejnej, fan heller!"
Det var bara ännu en insikt jag fick igår och även om det berörde hjärtat mitt så var D inblandad ytterst lite. Ibland när man kommer på saker om sig själv och sin bild av kärlek så bränner det till. För att man varit fånig, eller kanske onödigt sårbar? För att man längtar villkorslöshet men inte kan ställa upp med det från eget håll. Jag vet inte, jag kanske har samma syn på kärlek som vilken brudjävel som helst men jag tror inte det.
Trots en uppväxt med barbara cartland och mitt livs novell så vill jag inte ha det sådär. Jag vill ha liv, och levande.
Jag vill ha den där styrkan och glädjen i ögonen och möta samma styrka i min älskades blick, men nu, nu väntar jag.
På att tiden ska gå, så att det inte blir "för snabbt" i meningen"Vi flyttade ihop alldeles för snabbt" och "Vi agerade för snabbt" i olika frågor. Magen känns rätt. Hjärtat känns mer än rätt, men tiden går så sakta, så sakta nu att jag vrider mig av rastlöshet när jag ser på klockan, räknar veckor. Jag är i väntan.