Någonstans i huvudet vill jag skriva på något, ge mig en historia att berätta, för min egen kan jag redan. Jag skriver listor på vad jag ska handla när jag får lös lite av mina pengar. Bankomatkortet avmagnetiserat igen och skåpen är tomma. Bankerna stänger innan jag hinner hem och pengarna jag har i plånboken är inte mina egna utan pengar som E gav mig i ett infall av vänlighet "Jag har en hundring, vänta" och jag ska betala tillbaka den så snart jag kan men tills vidare sitter jag hemma och kokar soppa på en spik och tänker att jag ändå är rätt bra på det nu efter år av övning men jag är trött på mat och skulle leva på mackor, frukt och godis om jag helt kunde bortse från att det inte är helt hälsosamt: Samtidigt suckar jag och tänker lite cyniskt att det jag äter ändå inte är så hälsosamt och min underliggande alltid närvarande dödslängtan gör sig uttryck genom hur jag tar hand om mig själv emellanåt; rastlöst och med en likgiltighet som grundar sig i att jag ändå kommer dö, kanske imorrn, och då kvittar allting ändå för det enda jag kommer tänka på i slutet är något fånigt, kanske på färgen på min hud eller hur smärtan inte är som smärta när man är på väg bort utan bara ett sätt för kroppen att släppa själen, den som dör får se, tänker jag och skriver lydigt ner saker som havregryn, socker och grönsaker på min post it-lapp medan jag känner hur det blåser kallt från fönstret som jag inte vill stänga av rädsla att vara utestängd från utomhus trots att det är enkelt för mig att bara resa mig och gå ut, göra något enkelt som att posta ett brev till en vän eller lämna tillbaka boken som jag ändå inte kommer orka läsa på bibblan men nu när solen trasat sönder all the pretty clouds flyttade jag mig från kökets solsken för att vara dold i skuggan och inbilla mig att det kanske kommer att åska ändå, eller att regna så att det dånar; allting med en känsla av djup längtan och befrielse och ögonen ömt fästade vid den blixtrande himlen där nu ändå molnen seglat bort och lämnar en blå skoningslöshet bakom sig. Ge mig en historia att berätta, för min egen har jag skrivit ner gång på gång och i slutänden kommer jag fram till att jag behöver något stort avgörande att leva för, istället för att trotsa