besvikelse

Ibland blir jag lite besviken på att det inte är okej att vara besviken.
Som om det skulle lösa något åt vardera hållet, nej, men ibland vill man ju vältra sig i besvikelse och inte vända allt mot sig själv och sina egna förväntningar av saker.
För det ÄR okej att ha förväntningar.
Att inte vilja ha det är att förutsätta att saker kommer att gå åt helvete.

Så ibland är jag helt enkelt lite besviken. På saker.
För att jag är tillräckligt barnlik för att vilja ha drömmar och vackra skeenden.

Sen tar det emot att skriva vad jag är besviken på för det kommer jag ju att få höra om sen.
Så jag låter bli. Istället ska jag göra något att äta. Och tänka på andra saker än besvikelser. När man börjar så rullar det på, snöbollslikt.