måndag, april 10, 2006

ursäkt

Jag antar att det är rätt vanligt men jag blir ändå lika glad och överraskad varje gång: Det handlar om när man strulat med någon som betett sig som ett arsle mot en och hur de ett år senare eller mer hör av sig, t ex via mail, igen och säger förlåt. "Förlåt för att jag behandlade dig så som jag gjorde men jag fattade inte då vad jag höll på med....."

Och jag blir glad för att de kommit till insikt. Inte för att jag bryr mig om dem längre, inte på det sättet, utan för att de slutligen tagit klivet från att ha varit en komplett idiot till att vara en människa som tagit ett första steg mot att faktiskt tänka själva och insett hur de behandlat andra.

Så när jag säger att jag är en cyniker så stämmer det
men jag är ändå beredd att ta emot sådana ursäkter när de sägs med innerlighet.