tiden är alltid nu

Jaha, då är det dags igen. Jobbsök. Fan. Ge mig ett jobb som jag älskar att gå till, kom igen! Och hur lång är en ansökan som är för lång? Fan. Jag borde kunna göra reklam för mig själv utan att bli antingen kaxig eller rent vidrigt töntigt käck. Jag vill bara ha ett jobb där jag kan syssla med alla olika saker jag är intresserad av, och min förra handläggare på arbetsförnedringen sa "Man har ett jobb för att försörja sig, sen gör man det man är intresserad av efteråt" men det kan hon stoppa upp nånstans för ska man jobba 40 timmar i veckan med nått man avskyr för att orka med det man egentligen vill göra typ i en timme om dagen är det inte ett liv; snarare slaveri. Jag ser ingen poäng med att upprätthålla en själskränkning på det sättet för att det är något man 'ska' göra. Klipp dig och skaffa dig ett jobb, men jag kanske gillar att vara långhårig och arbetslös även om jag aldrig har speciellt mycket pengar, för jag hinner läsa och skriva precis så där mycket som jag själv vill.

magkänslan, alltid magkänslan. Och rastlösheten, och en vägran att stanna i något man inte mår bra av. Livet är så kort, alldeles för kort, varför väntar du, tiden är alltid nu, du kommer inte vara klokare eller starkare eller modigare imorgon, bara äldre och mer rädd


men i nätterna vinglar mina ord i vävar runt vampyrer och vargflockar som strövar i skogarna runt en stad utan namn.