fellytone

...och jag inser ironin i att jag faktiskt inte vill svara i telefon längre om jag inte vet vem det är samtidigt som det är sådana arbeten jag söker fastän jag inte vill ha dem. Ännu en paradox. När jag försöker komma på vad jag skulle vilja göra istället kommer jag inte på någonting mer än "Det man gör när man inte märker att tiden går, det är vad man ska ägna delar av sitt liv åt"

och timme efter timme går åt till att skriva men emellanåt ramlar det in drömmar om annat, om andra saker som jag vet att jag skulle klara av och bli bäst på om någon skulle kunna se det hos mig
och när jag ser på vägen framför mig ska jag strax rädda mig själv från undergång

vad skulle jag annars ta mig till