Manni

Jag har bekymrat mig för pengar idag. E och jag funderade på hur jag ska få tag på några hundralappar, om det fanns nån som var skyldig mig pengar eller om jag kan sälja nått skräp(har två mon amie-koppar med fat som borde inbringa tusenlappen bl a. Skulle sälja dem om jag inte vore så förbannat kär i dem) eller om jag har nån jag kan låna av. E funderade t o m på att ringa sin pappa och be honom om pengar(för att ge mig utan att säga till honom, typ) men hon är lite arg på honom så vi la ner det. Och jag vill inte låna för jag vet inte när jag kan betala tillbaka, o s v.

Sen känner jag nu att jag släpper det där. Nu oroar jag mig inte för det längre. Det ger ju inget.
Det är när man slutar tänka på saker som de brukar lösa sig.
Ungefär som när man inte kommer på vad nån skådis heter innan man slutar grubbla på det, eller hur man inte hittar saker förän man slutat leta.
Det fixar sig alltid på något sätt.
Istället tänker jag se på Desperate housewifes trots att jag inte tycker det är en speciellt bra serie.