Ge mig istället knark
Efter elva år borde jag känna igen tecknen snabbare, men fortfarande blir jag mest vaksam och undrar vad det är för fel. Sen går det en rysning genom kroppen, och magen börjar värka dovt och tungt.
Sen törsten och mer magvärk.
Det är inte förän jag känner att det bränner i magen som jag inser vad det är:
Magkatarr. Big time.
De små anfallen är mest bara halsbränna, men de andra kan vara timmar av plåga när jag inte kan sitta eller ligga på något sätt för att mildra det.
Det hela ger mig dessutom en lätt ångest - vilket knappast gör det hela bättre. Eftersom jag vet hur ont det gör när det sätter igång blir jag orolig och det blir värre. Glöm allt vad avslappning heter. Det är för sent när man kommit så här långt. När man börjat dricka samarin för att man efter några års magkatarrande tycker det smakar gott så har den effekten slutat funka. Ge mig istället knark i form av the good shit, rani-Q i storpack:. Det är numera det enda som funkar, de tabletterna vilar ständigt, likt trygghet, i min väska tillsammans med bricanyl och alvedon.
Jag är en nutidsjunkie, white trash med begynnande magsår.
Men visst, arbetsförmedlingen. Ge mig ett jobb med "många bollar i luften".
"Är du stresstålig" frågas det på varje intervjuv
"Nej", svarar jag alltid sanningsenligt och får fortsätta vara arbetslös.
Trettioettåringar utan barn som är såhär GLADA, som jag nu tydligen är, får inte vara ärliga.
Eller sönderstressade.
Sen törsten och mer magvärk.
Det är inte förän jag känner att det bränner i magen som jag inser vad det är:
Magkatarr. Big time.
De små anfallen är mest bara halsbränna, men de andra kan vara timmar av plåga när jag inte kan sitta eller ligga på något sätt för att mildra det.
Det hela ger mig dessutom en lätt ångest - vilket knappast gör det hela bättre. Eftersom jag vet hur ont det gör när det sätter igång blir jag orolig och det blir värre. Glöm allt vad avslappning heter. Det är för sent när man kommit så här långt. När man börjat dricka samarin för att man efter några års magkatarrande tycker det smakar gott så har den effekten slutat funka. Ge mig istället knark i form av the good shit, rani-Q i storpack:. Det är numera det enda som funkar, de tabletterna vilar ständigt, likt trygghet, i min väska tillsammans med bricanyl och alvedon.
Jag är en nutidsjunkie, white trash med begynnande magsår.
Men visst, arbetsförmedlingen. Ge mig ett jobb med "många bollar i luften".
"Är du stresstålig" frågas det på varje intervjuv
"Nej", svarar jag alltid sanningsenligt och får fortsätta vara arbetslös.
Trettioettåringar utan barn som är såhär GLADA, som jag nu tydligen är, får inte vara ärliga.
Eller sönderstressade.
posted by vandrarvild at 23.3.06
1 Comments:
Jag har oxå någon form av jubileum av magkatarr.
Jag önskar att man kunde amputera bort den å leva vidare som om inget hänt.
Att slippa den skulle göra livet tusen ggr lättare.
På mina intervjuver svarar jag alltid JA jag e stresstålig. Väl medveten om att det handlar mycke om vilken sorts stress det handlar om. Har man levt med den magen i hundratals år och dessutom trillat in i väggen med huvudet före så vet man nånstans att den ärligheten som säjjer. Joo lixom det e ja. Men viss stress har en förmåga att äta sönder mej innifrån.. inte någonsin kommer kunna ge mej ett jobb och betala min hyra..
Snart 32 utan ordnat liv med en big bang i ryggsäcken.. Hur ser vi ut när vi blir 45? Som våra föräldrar gör när dom blir 65?
Skicka en kommentar
<< Home