I R L

Jag är inte klar ännu; med internetrelationsfunderandet.
Jag var bara tvungen att hålla min 'sociala fobi' borta lite mer genom att gå på Coop och köa bland alla barnfamiljer. Sådana saker ger lite perspektiv åt saker och ting, speciellt pappan bakom mig som hade fyra ungar och sa till dem att hämta det godis de ville ha.
Helgpappa.

Jag har faktiskt ingen koll på hur många människor som jag träffar från nätet.Det borde vara över 50, men då är det mest vänner och bekanta även om det till en början nog låter som om jag bara dejtat killar.
Defintionen av någon man träffat på internet är att man pratat lite med dem på nätet innan man setts, men numera drar jag även gränsen vid dem jag träffar på nån fest och sen börjar prata mer med på nätet än vad man gjorde på festen.

Två av mina bästa vänner, Jesper och K-kvinnan träffade jag på nätet.
K-kvinnan pratade jag lite med om musik innan hon kom på "Men vänta lite nu, går inte vi i samma klass på Svenska A på MDH?" vilket hon hade helt rätt i. Då hade vi pratat sen innan terminen började.
Jesper började jag prata med på lunarstorm för att han är kompis med Jimmy som jag var på arbetsmarknadsåtgärd med. I början var jag lite skraj för Jesper, sådär att jag tänkte att han var lite för smart och jag inte visste vad jag skulle säga. Sen insåg jag att han är ironisk han med. Jag vet inte om det är tre eller fyra år vi känt varandra nu, men det spelar ju ingen större roll.

Numera har jag faktiskt ingen större koll på vilka jag träffade var först. Det spelar ingen roll.
Om jag vet med mig att jag själv inte är ett sajko som gömmer mig bakom datorn så är nog de flesta andra inte det heller. Det är alltid lättare att träffas ganska snabbt och prata för då blir man en annan slags vän eller bekant än om man pratar i evigheter online först och då helt missar människans kroppsspråk och tonfall och impulser.
Så okej, jag kanske är lite väl på vad gäller att träffas IRL men det är ju för att jag måste läsa av människan på ett sätt till, låta magkänslan säga sitt.