Drömmar
Mina drömmar har ändrats med åren.
Tidigare kunde de vara livliga men numera är de rent filmiska och har detaljer som är helt underbara så att jag även om jag drömmer något som inte är trevligt häpnar i drömmen. För jag är medveten om att jag drömmer. I drömmen kan jag hejda skeenden genom att tänka eller säga "Det är ju ändå inte på riktigt" och sen lämna det. Och jag är nästan alltid utanför mina drömmar, går in i andra personer, blir dem. Det är färger och lukter och tusentals ansikten och människor som lutar sig mot mig och säger saker som jag minns när jag vaknar till Lena-livet igen. Det är strukturer på väggar och tyger och värme och kyla, överjordiska varelser och sånt jag aldrig sett förrut. Det är olika slags ljus och vacker musik och lila sand mellan tårna.
Ibland ska jag hinna med så mycket i min dröm att jag, när jag vaknar, känner det som om jag inte sovit alls.
Slutsekvensen nu just innan jag vaknade handlade om en pojke och så den som jag upplevde som mig själv; en efterbliven man i 20årsåldern. Pojken hette Basse, kanske 11 år gammal, och hade 30talskläder. Vi satt under några träd, det är sommar och mannen som ska passa oss går iväg en stund. Under tiden ramlar ett getingbo ner vid sidan av mig men de ger sig på Basse istället för mig och mitt drömjag förstår inte riktigt vad som händer utan ser hur Basse plågas och skriker när han blir stungen av alla dessa getingar.
När jag ropar på den andre mannen är det redan för sent; jag ser hur pojkens själ rymmer upp mellan grenarna och när mannen kommer tillbaka säger jag något sådant med: Basse är försvunnen. Han flög. Han hade ont.
och när jag vaknar är rummet ljust och klockan är halv tolv och Basse är fortfarande död där borta i sin 30tals-sommar.
Tidigare kunde de vara livliga men numera är de rent filmiska och har detaljer som är helt underbara så att jag även om jag drömmer något som inte är trevligt häpnar i drömmen. För jag är medveten om att jag drömmer. I drömmen kan jag hejda skeenden genom att tänka eller säga "Det är ju ändå inte på riktigt" och sen lämna det. Och jag är nästan alltid utanför mina drömmar, går in i andra personer, blir dem. Det är färger och lukter och tusentals ansikten och människor som lutar sig mot mig och säger saker som jag minns när jag vaknar till Lena-livet igen. Det är strukturer på väggar och tyger och värme och kyla, överjordiska varelser och sånt jag aldrig sett förrut. Det är olika slags ljus och vacker musik och lila sand mellan tårna.
Ibland ska jag hinna med så mycket i min dröm att jag, när jag vaknar, känner det som om jag inte sovit alls.
Slutsekvensen nu just innan jag vaknade handlade om en pojke och så den som jag upplevde som mig själv; en efterbliven man i 20årsåldern. Pojken hette Basse, kanske 11 år gammal, och hade 30talskläder. Vi satt under några träd, det är sommar och mannen som ska passa oss går iväg en stund. Under tiden ramlar ett getingbo ner vid sidan av mig men de ger sig på Basse istället för mig och mitt drömjag förstår inte riktigt vad som händer utan ser hur Basse plågas och skriker när han blir stungen av alla dessa getingar.
När jag ropar på den andre mannen är det redan för sent; jag ser hur pojkens själ rymmer upp mellan grenarna och när mannen kommer tillbaka säger jag något sådant med: Basse är försvunnen. Han flög. Han hade ont.
och när jag vaknar är rummet ljust och klockan är halv tolv och Basse är fortfarande död där borta i sin 30tals-sommar.
posted by vandrarvild at 24.1.06
3 Comments:
OJ! Vilken detaljerad dröm. Vad häftigt. Du lär ju få massor med bra skrivmaterial av dina drömmar juhe :) Kram!
Jag vet, jag brukar drömma om tidigare liv med, men då är det en lite annan struktur på drömmarna. men det är faktiskt mest i drömmarna som jag kommer på delar av vad jag ska skriva om. :)
kramkram!
Häftigt. Döda aldrig den delen av dig. Min sån, som jag hade för lääänge sen, är nog bort för evigt, dödad av systemet... Inte systembolaget då!
Skicka en kommentar
<< Home