Gråtfilmer
Är det bara jag som börjar gråta under Sjätte sinnet när Cole och mamman sitter i bilen och han säger 'Grandma says Hi...'?
Kom igen då, jag vill veta;
Vilka filmer får er att gråta, och varför?! Repliker, scener o s v.
Jag grinar till:
Döda poeters sällskap. När han sötaste killen skjuter sig, så klart, och sen vid Oh, Captain my captain och de ställer sig på bänkarna.
Shakespeare in love (jamen, de FÅR ju inte varandra, jag blir alltid tung i hjärtat när älskade inte får varandra!!!) Her name shall be Viola...
Sjätte sinnet.(som sagt)
Timmarna.
Braveheart (i början av filmen, av ngn anledning, när de filmar över kusten, Jag får en värkande hemkängtan och börjar gråta. Så jag spolar förbi början.)
Sliding Doors (när hon dött och john hannahs karaktär sitter vid sängen och säger att han ska ta hand om henne)
Änglarnas stad (när hon dör)
sen kommer jag inte på fler.
Kom igen då, jag vill veta;
Vilka filmer får er att gråta, och varför?! Repliker, scener o s v.
Jag grinar till:
Döda poeters sällskap. När han sötaste killen skjuter sig, så klart, och sen vid Oh, Captain my captain och de ställer sig på bänkarna.
Shakespeare in love (jamen, de FÅR ju inte varandra, jag blir alltid tung i hjärtat när älskade inte får varandra!!!) Her name shall be Viola...
Sjätte sinnet.(som sagt)
Timmarna.
Braveheart (i början av filmen, av ngn anledning, när de filmar över kusten, Jag får en värkande hemkängtan och börjar gråta. Så jag spolar förbi början.)
Sliding Doors (när hon dött och john hannahs karaktär sitter vid sängen och säger att han ska ta hand om henne)
Änglarnas stad (när hon dör)
sen kommer jag inte på fler.
posted by vandrarvild at 7.11.05
24 Comments:
American Beauty - för att den är så vacker. Grave of the firelies - för att den är sorglig men ändå vacker. Och så förstås Haibane Renmei för att den serien är så jäääävla vacker och stillsam och hoppingivande och sorglig och kärleksfull och... och alldeles underbar!
Jag började störtgrina till slutscenen i Magnolia. Mest av lycka. Den filmen är ett mästerverk. Den är så jävla bra tajmad så att det som skulle kunna bli patetiskt inte blir det... Helt underbar. Sen gråter jag till American Beauty, till scenen där killen berättar om den besjälade plastpåsen och till pappans eftersnack efter att han dött. Det är bara så vackert, vardagstranscenderande magiskt vackert... Filmer med djupa insikter som berör min inre kärna. Me like!
Jag grinar inte till American Beauty. Den är bra ändå. Och Grave of the fireflies blev jag inte heller ledsen över, inte ens när hon dödde :/
Det kanske är för att den är tecknad?
MInns inte Magnolia, är det i den det regnar grodor? Tom Cruise är med i den. Då slutade jag nog se den. Avskyr honom :/
Titanic, Lilja 4-ever, Sagan om konungens återkomst
Jo, du har sagt det förr. Och smaken är ju som framstjärten sägs det. Men det är ju synd att missa en jävligt bra filmupplevlse bara för att man inte råkar gilla en utav skådisarna. Så släpp ner håret och kom över din Tom Cruise-fobi va :P
NOOOO, jag vägrar. Tom Cruise är ingen skådis, han har bara haft äckligt flyt*haha*
Tror inte jag har gråtit över nån av LOTR-filmerna men när jag såg Titanic första gången grinade jag som faaan. Jag blir ju som sagt olycklig när älskade inte får varandra.
Du det DÄR beror helt å hållet på sinnesstämning. När jag är sjuk eller bakis t.ex gråter jag till va fan som helst, en gång grät jag till ett avsnitt av Magnum P.I vilket torde vara nåt slags rekord.
Timmarna och Sjätte sinnet kan jag lätt skriva under på. Skriver även under på att Tom Cruise är ett skämt. Fan så skabbig han är! uuuuuh!!!
MATTE: Jag vet inte om jag ska beklaga eller.. Vilket avsnitt av Magnum var det? Det kanske var Tom Sellecks håriga bringa som startade allt? Men du har nog rätt; är man skittrött eller ledsen över annat kan man fan grina till såna där klyschiga barnfilmer som trean visar ibland på förmiddagarna. Sen grinar jag när djur dör med. Alltid.
Sofia: TACK, Tom Cruise ÄR jäkligt skabbig, Mår lätt illa nu när han trätt in i de Gubbsjukas rike med Katie Holmes vid sin arm. Äckel.
Jag minns inte vad avsnittet handlade om men det var iaf en scen där en pappa och hans son skulle ta avsked på en flygplats. Annars sällar jag mig till Magnolia-klubben, scenen där alla sjunger Aimee Mann's "Wise up" blev för mycket för mina tårkanaler.
Hm...jag har nog inte sett hela magnolia för det där minns jag inte, jag minns början och grodregn och nån jävla sjukbädd och tom cruise som är vidrig....
Jag gråter så fort det är något sorligt med barn, gamla eller djur. Självfallet grinar jag över sorgliga människoöden överhuvudtaget, men ovanstående kateogorier gör mig extra gråtfärdig. Jag gråter floder till Astrid Lindgrens filmer likaså Björnbröder, Bram Stokers Dracula och Nil by mouth. Edward Scissorhands kommer jag nog aldrig mer kunna se igen, för jag grinar mig genom hela filmen. Det blir för mycket för min känsliga själ.
(Var beredd på ett bessewisser-inlägg). Manuset till Magnolia bygger till stora delar på Aimee Mann's låttexter, flera av replikerna kommer ordagrant från hennes låtar och "Wise up" har vävts in i handlingen på ett väldigt snyggt sätt. Man kan väl säga att herr Cruise gör en övertygande insats i rollen som skitstövel, bland det bästa han har gjort.. vilket å andra sidan inte säger så mycket.
Eeh, gråter?????
Jag är en hårdhjärtad bitch, helt klart. Men långfilmen Imagine, när de i slutet har fackeltåg till Lennons minne, det klarade inte ens jag av. Bööööööööööl.
Förresten har jag gråtit av skräck, till När lammen tystnar.
Och blivit oerhört djupt berörd av Krigarens själ och eeeeeehh, en till, vad hette den nu då?? *hjärnsläpp* Återkommer...
Breaking the waves så klart. Som jag t o m har med på min presentation liksom. Underbart tragisk.
Men gråta??
Jag håller med dig Crrly, du ÄR en hårdhjärtat bitch *HAHAHA*
näääe, skojaba. sötis.
Föresten grinar jag ALLTID i Bröderna Lejonhjärta, även när jag läser boken, när han säger "Jonathan är i nangijala nu".
När jag pluggade barnlitteratur i Gbg satt jag på spårvagnen o grät av Mio eller om det var Skorpan, åååh. Rätt modigt att gråta bland folk så där. Böcker gråter jag lättare av än filmer, helt klart.
Jag gråter lätt. Det kan hända lite överallt. För nån vecka sen satt jag ute på en brygga och grinade lite. Det är skönare att gråta utomhus.
Ja, fy fan, då grinar jag ju med, eller jag börjar ju innan det och fortsätter av bara farten....
jag lipar huuuuuur mycket som helst till "A walk to remember"... den är sjukt bra!
Gammal tråd men någon kanske ser...
Good Will Hunting
Detta mångfaciterade mästerverk får mina tårkanaler att arbeta övertid. Skylers reaktion på Wills verbala "örfil" gör fysiskt ont! Den klassiska scenen vid parkbänken innehåller så mycket värme att man svettas.
Titanic
Musiken är en starkt bidragande orsak till att mina "vindrutetorkare" får gå på högvarv. Slutscenen är stört omöjlig att inte gråta till. Andra gången jag såg filmen sa jag till mig själv: "Ok, nu har jag sett den och bölat men nu vet jag så nu behöver jag inte gråta". Tjena. Har inte sett den en tredje gång.
When a man loves a woman
Att vilja så mycket, att ha det så nära, så mycket frustration. Återigen... en final som är omöjlig att se utan att tårarna flödar.
Änglarnas stad
Så fort jag ser cykeln så kommer det. Hela cykelturen är direkt plågsam.
Den engelske patienten
Ordet frustration får en helt ny innebörd efter att ha sett den här underbara filmen. Samma berättarsätt som i Titanic något jag är svag för.
Pretty Woman
Lite beroende på humör kan man se filmen som antingen en lite söt komedi eller som en den djupa romantiska film jag ser den som. Det är snudd på absurt, definitivt overkligt men kärlek övervinner allt. Även svindel.
Notting Hill
I grund och botten samma film som Pretty Woman och samma utgångsläge. Det beror helt på hur man väljer att se filmerna. Båda bygger på omöjlig kärlek där man måste släppa taget och övervinna sig själv för att få det man innerst inne vill ha.
Så som i himmelen
Jag var ganska skeptisk till filmen men den tog mig med storm. Oerhört mycket värme ryms i den.
Stolthet och fördom - 2005
Detta är en film som rymmer mer än bara grundstoryn men den handlar givetvis om Mr Darcy och Lizzie. När de möts i gryningen i slutet av filmen är det bara att kapitulera och när man tror att amn kan hämta andan så kommer scenen med Lizzie och hennes pappa och då är det kört igen.
Anonym: Nej, du har den goda turen att jag fortfarande får mail när kommentarer skrivs, även om inlägget är från 2005 (2005!!! tiden flyger) och sen dess har jag skaffat mig nya bölfilmer. Men tilläggas bör att jag gråter alldeles för lätt till film och teve. Så som i himmelen gråter jag inte direkt för men det är nära i slutet, och när Helen Sjöholm sjunger Gabriellas sång.
Håller med dig om Änglarnas stad! Så fort cykelturen börjar så sätter hulkandet igång. Det är så orättvist, kan de inte bara få varandra!
Jag gråter i slutet av Titanic när återblickarna kommer och ibland när han fryst ihjäl och hon släpper ner honom i vattnet. Men... gah. Jag grinar som sagt till en hel del.
Skicka en kommentar
<< Home