rött tegel

Min bok, min saga, vägrar att lämna mig i fred, det känns alldeles underbart.
Nu ramlade plötsligt fler delar av texten på plats i skallen och det fyller snart ett helt själsrum av mig, någonstans i mag- och hjärttrakten.
Jag skriver inte. Nu.
Men den är min, mitt barn i sol och rött tegel och vita små fjädrar.
Plötsligt känner jag mig yngre.