En snällare blogg om P

P sa att när man anpassar sin dag efter teve- och radioprogram så borde man skaffa sig ett liv.
Plötsligt blir mottagningen jättedålig på min telefon: 'Jag höööör inte! lalalalalalaaaaaa! Vad säger du, hallåååååååååå?!'

I samma veva pikar jag honom för att han låter grinig. Han är inte grinig, snarare trött. När han är trött muttrar han och svär och säger ord som är kopplade till fekalier. Det är rätt roande att lyssna på.
När han inte är trött är han jätterolig att prata med - skulle jag annars prata med honom så mycket som jag gör om jag tyckte han var elak, dryg och korkad? Jag står ju inte ut med korkade människor. Bittra, cyniska och ironiska människor däremot, de är mycket roligare.
Som P.
Han är rolig som fan. Han är en sån där, som Jesper med, som jag inte fattar varför han är singel. Fast om man hela tiden blir omtalad som en sådan person men ändå fortsätter vara just singel blir man nog rätt trött på det...

Jag tycker han kan komma och hälsa på mig nu i slutet av veckan men han vägrar komma om jag inte har en plan på vad vi ska hitta på.
Så jag gör en:
Vi kan börja med en fika, gå hem till mig, göra käk och han kan klaga mer på min filmsmak som han redan klagat på. Jag kan säga att han har dålig smak i böcker och pratar konstigt.
För det gör han.
Han låter som Kurt Olsson.
'GÖTT' säger han också, ganska ofta. Och 'liksom' (och varje gång han säger det säger jag det med, för att påpeka. Jag är SÅÅ dryg av mig.)
Och varje gång vi ringer och ska prata i några minuter så blir det två timmar för vi har haft saker att prata om eftersom vi är bittra, cyniska och intelligenta människor som vet hur världen borde se ut och vad som är bäst.

Sen sa jag att i min plan ingår att visa lägenheten där jag blev av med oskulden och platsen där jag lärde mig att röka, och så slottet såklart, och andra platser som är bra.
Nu har jag ju en plan.
Han kommer inte dyka upp i alla fall för jag ska iväg hela dagen på lördag på 'Sten- och Kristallmässa' i Västerås, och vill han inte följa med så får han väl åka hem, jag är hans enda Örebro-vän. Jag tycker han kan följa med oss dit. Då har han ju sett lite av V-ås med. Och sen när vi kommer hem från V-ås kan vi gå på nån krog och hitta på historier om människorna vi ser eller nått. Skitbra.

Jag hävdar fortfarande att vi är olika men kanske inte så mycket. Vi hoppas i alla fall på att vi hatar varandra som fan när vi ses. Enklast så.
Det brukar ju bli ett av tre eller kanske fyra alternativ:
1: En av oss gillar den andra mer.
2: Vi hatar varandra.
3: Vi gillar varandra båda två. (och gör vi det så kommer vi att tillbringa fredagen med att hångla har vi sagt. *hehe*)
4: Vi kommer på att vi ska vara vänner för vi är inte attraherade av varandra alls och har mest kul ihop. Det vore bäst.

Men det är i alla fall dags att träffa honom IRL snart.