Kränkt

Nu ligger jag och en massa andra som jag känner på bloggportalen.se.
Och jag kände nu att jag först fick en lätt panik över att alla verkar skriva så jäkla seriösa bloggar om politik och krig och så vidare.

Min blogg kommer kanske handla om sånt ibland. Men mest skriver jag för att skriva av mig. En del vill visst läsa om sånt också.


Min dag verkar bli en underlig dag; ni vet en sån där när man glömmer bort och gör bort sig och säger fel och snubblar och slår sig.
Jag har mina aningar om det hela efter att ha glömt ge mat till min pippis(min mage vrider sig av dåligt samvete och om nån annan än jag hade nycklar till lägenheten skulle jag tvinga dit dem att ge honom nytt vatten och mat) och råkat hälsa på nån som inte alls var den kille jag trodde att det var och den personen som jag hälsade på sa Hej hej och glodde massor och jag tvingades le lite lätt och traska vidare som om det varit meningen att jag skulle vinka och hälsa på honom *HAHAHA*
Sen har jag slagit mig lite, snubblat på skosnören och.... det lär hända mer under dagen, jag väntar med spänning(och med djup fruktan).



Jag tänkte på en sak igår som jag vetat innan att jag störde mig på men nu kom jag på HUR mycket det stör mig.

Det handlar om min dator hemma, och det här att folk sätter igång den utan att fråga eller laddar hem saker utan att fråga: som om min dator är allmän egendom bara för att det är en dator som är uppkopplad till nätet så snart man slår igång den.

Det är min dator, min personliga sak som jag använder i personliga syften, jag lägger personliga filer på den som jag inte vill att nån ska se för att jag VET att jag har rätt i att göra det.

För min dator är min egendom, den är inställd och fixad efter min egen smak och min känsla, inte efter nån annans, inte för att nån ska komma och sätta sig och tänka
"Kul, men det här programmet är bättre än det du har och det där behöver uppdateras så nu gör jag det".
Som om jag inte hade svårt att hitta (ur)gamla versionen av winamp när nån inkräktat och laddat hem en ny version som jag inte alls vill ha.
Och NEJ, jag ska inte behöva försvara VARFÖR jag inte vill ha ett nytt program jag inte är intresserad av eller varför jag har en gammal version av ett program hellre än ett nytt.
Det är för att JAG VILL HA DET SÅ!

Nu var det mest J som gjorde det i helgen och jag ska prata med honom om det för det har börjat ligga nån slags respektlöshet mellan oss som måste sluta innan jag blir riktigt förbannad: nu i helgen var jag mest irriterad på att det inte finns nån riktigt gräns för när jag säger NEJ och menar det och han tycker det är okej att fortsätta skämta.

Sorry J men det här har stört mig en del, jag funderade på det igår och idag när jag kommer hem ska jag ta bort det där programmet som du tyckte jag skulle ha för att du gillade det så mycket.
Detta trots att jag säger att jag INTE VILL HA NÅTT NYTT PROGRAM PÅ MIN DATOR upprepade gånger.

Och darlingvännen, du vet ju att det går att skämta med mig om allt och så men ibland går det lite för nära gränsen över vad jag tål: kan du inte vara en världens bästa Jesper och försöka att INTE göra nått när du kommer hem till mig; vi måste inte ens vara online utan vi kan ta en promenad så visar jag dig stan lite mer så att du fattar precis HUR fint det är i Örebro i jämförelse mot betongstaden Västerås.

Och nej, det var inte BARA Jesper som satt på nätet. När jag kom in i rummet på festen hade nån bytt ut min playlist på datorn.
Bara sådär.
För på min fest är tydligen deras musiksmak bättre än min.
Och nu börjar jag fatta mitt Xs Krilles totala ilska över att man pillade på musiklistan på fester. Nu förstår jag dig, Krille!

Jag tycker att den här respektlösheten är så jävla störande att jag beslutat mig för att göra ett sånt där skärmsläckarlås på datorn till nästa fest och göra en playlist innan som får gå och gå. Och den som inte gillar MIN musiksmak på MIN fest kan gå och inte komma tillbaka.
Och den som försökte spela den där JUMP-låten på min dator behöver inte heller dyka upp för den låten är nästan lika kräkframkallande som "sex and drugs and rock'n'roll"-låten som jag får lust att slita av mig håret av. Ni vet, i stil med den frustrerade matadoren i Tjuren Ferdinand "Stånga mig! Gör någonting!" fast en ångestfylld matador med ett ansikte efter Munchs 'Skriet'.

Men grejen är egentligen att jag inte ska behöva försvara mig eller ens beklaga mig.
Grejen är att jag ska kunna ha min dator igång hemma med mina valda låtar på och inte behöva tänka "Tänk om nån går in och läser novellen jag skriver/tar bort min spellista/ändrar".
Min dator ska vara få lika mycket uppmärksamhet som en lampa som jag har tänt eller soffan där i sitt hörn.
Jag ska inte ens behöva känna mig oerhört kränkt, som jag känner mig nu.
För fortsätter det kommer jag inte orka bjuda hem folk som jag bara är lite bekant med. Mitt hem ska vara min borg, och krävs det så kommer jag hälla kokande olja över inkräktare i fortsättningen.