Nätterna är mina dagar

Min nedräkning har börjat. Jag har storslagna planer för vad jag ska göra när jag slutat här; jag ska vända tillbaka dygnet till en mer hälsosam tid och alltså vara vaken till tre om nätterna och sova till kanske tio elva varje dag. Det betyder att jag äter min lunch/middag runt kl nio på kvällen och vaknar utsvulten.
Det är nätterna som är mina dagar. Det är mörkt, tyst och på teve visar de repriser och dåliga serier från 80-talet. Alla sover, allt är stilla.

Fördelen med att jobba, förutom det uppenbara med att ha pengar,är att man blir sporrad att göra det man egentligen vill göra; skriva, måla, prata med folk och se hur de tänker och varför och lära känna dem. Den här platsen jag jobbar på nu är bra om man ska lära känna folk; det finns alltid tillfällen att prata med varandra.
Jag kommer kanske känna mig ensam sen, när jag sitter hemma i min lägenhet.

Eller så kommer jag att älska det sådär som jag i tanken älskar det nu; nätterna är mina, tända ljus och favoritmusiken, målargrejerna utspridda över köksbordet och på soffbordet i rummet står en kanna vatten, min dagbok intill, papper och pennor, stora visioner, färgglada drömmar när jag väl somnar.