passage

Det är som det brukar vara här. De passerar och säger "Morrn morrn" eller "Hejhej!" om de hälsar. Några av dem passerar med tom likgiltig blick; de behöver inte hälsa, de behöver inte mig just nu.
I köket spelar han rolig musik idag. Hysteriska trumpeter i nån slavisk version av folkmusik, jag blir pigg av det och glad. Någon som går förbi rynkar näsan år musiken och jag känner igen mig själv i rynkorna då jag gick på Klippet igår och de bara hade äcklig glass när jag var sugen på hallon- eller svartvinbärssorbet. Radion pratar finlandssvenska och vindpustar av de passerandes kroppsodörer når mig innan de hunnit runda hörnet. Nu kommer jag inte se dem mer idag, jag, två tre våningar ovanför sneglar ut på solen genom fönstret och väntar på frukost och lite mer chokladkaffe medan jagh ler och säger "Hej hej, jaadå, jätteskönt ute idag, Mmm, trist att behöva sitta här:" och det är inte utan att tanken snuddar mig: Jag vill vara någon annanstans, där D är. Sova längre, sova. Inte le på flera dagar om jag inte absolut vill