sångfågel

Påsken är uppenbarligen musikalernas högtid med.
Hamnade framför Grease idag och även om jag sett den innan har jag inte tidigare tyckt den var såhär rolig, eller att Travolta var så jävla snygg. Sen var det Evita, men den ignorerades(trots en sjungade Antonio Banderas) för att istället byta bur till Isidor inför transporten till mitt ex som ska passa honom.
Nu bytte jag tillbaka till Isis första, något mindre bur och det är tur att jag har en fågel som är så pass anpassningsbar för det verkade hur lugnt som helst att sätta sig i den. Som om han inte alls haft en annan bur i två år. Men det måste ske lite mer på hans villkor.
Det innebär att han måste titta på buren/maten/ vad det nu gäller lite först. För han kan ju inte gå med på saker på en gång, det vore ruinerande för hans bluebirdie-image att spela lättcharmad. Sen vill han traska runt på golvet och bajsa (tack, och blärk...) och sen är det som om han tänker "Well, nu har det gått tillräckligt lång tid, nu kan jag väl hoppa upp på hennes hand och låta henne lyfta mig till buren. Så kan jag låtsas som om jag inte alls är gammal och stel och ändå behöver hjälp för att ta mig dit".

Nu står Isis hos K i en vecka och om jag inte är hemma på söndag när K åker på lajv så lär jag vara tvungen att charma pappsen som fan för att han ska hämta honom hem till sig...
Jag har sagt det många gånger förr, direkt till Isis: Om du hade varit en hund hade du fått följa med mig överallt. Vilket är sant. Han kunde vara en mellanstor vovve. Inte paris hilton-vovve-liten, inte rotweilerstor. Kanske en sån där liten lurvig vit sak?


Alla de som inte lever med djur: De där som aldrig kan gå med på att djur kan tänka eller har en personlighet, de där som skämtar om att djur gör sig bäst på tallrik, välstekta: Vilka små liv de måste ha!



och nu gjorde jag det visst ändå: skrev en blogg om mitt husdjur, trots att jag fördömde det häromdagen. Eller, jag drev med dem som skriver bloggen som om deras husdjur är den som skriver. Det är skillnad.