söndag

Vet ni, jag har loggat in under hela veckan och funderat på vad jag ska skriva.
Jag vill inte berätta för mycket om D, för hans skull, plus att jag ju vet att han har vänner som läser min blogg.
Det är ju givetvis roligt att de gör det, tack tack, men för hans skull väntar jag med att skriva.

Dessutom är det intryck efter intryck när vi spenderar all denna tid tillsammans, ännu en vecka med honom, totalt avslappnande, intressanta samtal, roligheter. Han lagar dessutom maten (jag lagar ju, som sagt, inte mat till nån annan än mig själv, vilket jag är glad för nu för jag KAN verkligen inte laga mat och jag vill ju inte skrämma bort honom...) och jag har inte käkat så här mycket vitlök under hela det senaste året (som ett mindre land *haha*).

Men snart åker han hem igen och min vardag kommer att återgå till det vanliga
men ändå aldrig vara som förrut igen.
Och det är det där, de där minnena som man inte kan ta ifrån mig, som jag redan nu är tacksam för. Jag skulle aldrig vilja vara utan det, aldrig vilja vara utan att ha varit såhär nära honom.