Saker, prylar, grejer
Jag hittade en rätt fin lampa idag. Ja. På IKEA. Men den måste kopplas in direkt i elsladdarna i taket. Underligt? Som fan. Ringa efter någon kanske? Ja, pappa. Klarade Lena att montera ihop lampan själv annars?
Klart som fan att jag gjorde!
Känner jag mig schizofren när jag talar om mig själv i andra person?
Kanske lite. Det fattas bara en barnslig röst där, och läspande "Klajade Nena att montera ihop lampan schälv?"
Eeeew!
Nu blev det visst torsdag igen.
Klockan är halv två och dagen har gått lite för fort.
Jag steg upp vid elva. E kom hit vid ett, vi snackade och väntade på att klockan skulle bli halv fyra. Sen ikea, där jag blev inspanad av en snygg kille. Jag! Jag trodde inte det när E sa det men sen såg jag det jag med. Jag blev fånigt blyg först, sen road.
Sen tittade jag tillbaka. Han hade tjej och de var där med ett annat par.
End of story, det var en mindre ego-boost som jag levde på i några timmar tills jag kom hem och berättade det för K som snabbt stack hål på illusionen med några realistiska kommentarer; 'Han kanske kände igen dig från bloggen?'
Ja. Kanske det.
Det är tydligen grovsopedag imorrn för det står saker på trottoarerna här i kvarteret. Jag drog hem en karmstol. Dynorna lämnade jag kvar, de kan ju vara nerpissade eller nått och jag ville bara ha själva stolen. Den är brun, fin och låg och nu står den i min hall för att torka.
Men jag blir emellanåt rätt trött på det här:
MAN SLÄNGER INTE SAKER SOM DET INTE ÄR NÅTT FEL PÅ! Basta!
Stolen är hel, luktar inte konstigt, den är inte obekväm eller ful. Det är en karmstol bara. Ryggstöd, armstöd, stor yta att sitta på. Den stod där ute. Nu är den min. Är det brottligt att ta saker från trottoaren som andra vill slänga så skjut mig. Snarare känns det som civil olydnad när den är som allra mesigast. Och vad ska de säga då?
"Hallå ursäkta mig unga dam! Det där är min stol, du får köpa den om du vill ha den!"
"Ey, tanten, du har precis ratat den. Den är inte din längre."
(Det är ju f ö mycket troligt att jag skulle säga "Ey tanten!" till någon. Inte.)
Och har man saker som man inte vill ha kvar, ring Myrornas eller andra andrahandsställen, de hämtar möbler och prylar. Sätt ut en annons, det tar kanske tio minuter av din tid. Men slänga saker för att NI inte vill ha kvar det: Väx upp. Var kreativ. Byt möbler med nån om det krisar. Men lägg ner den där med att tycka det är okej att bygga sopberg för att du ska ha en ny soffa och en cool bokhylla. Jävla Brats-fasoner.
Jag har föresten en svart byrå i källaren som jag inte behöver. Fyra lådor. Stilen är från 1989 år IKEA-katalog (ni kanske inser varför jag är så trött på ikea...). Hämtar ni den får ni den. Jag låser upp källaren till er, akta er för anticimex utlagda råttgift i påsen längst in vid mitt förråd; själv går jag inte ner dit.
Klart som fan att jag gjorde!
Känner jag mig schizofren när jag talar om mig själv i andra person?
Kanske lite. Det fattas bara en barnslig röst där, och läspande "Klajade Nena att montera ihop lampan schälv?"
Eeeew!
Nu blev det visst torsdag igen.
Klockan är halv två och dagen har gått lite för fort.
Jag steg upp vid elva. E kom hit vid ett, vi snackade och väntade på att klockan skulle bli halv fyra. Sen ikea, där jag blev inspanad av en snygg kille. Jag! Jag trodde inte det när E sa det men sen såg jag det jag med. Jag blev fånigt blyg först, sen road.
Sen tittade jag tillbaka. Han hade tjej och de var där med ett annat par.
End of story, det var en mindre ego-boost som jag levde på i några timmar tills jag kom hem och berättade det för K som snabbt stack hål på illusionen med några realistiska kommentarer; 'Han kanske kände igen dig från bloggen?'
Ja. Kanske det.
Det är tydligen grovsopedag imorrn för det står saker på trottoarerna här i kvarteret. Jag drog hem en karmstol. Dynorna lämnade jag kvar, de kan ju vara nerpissade eller nått och jag ville bara ha själva stolen. Den är brun, fin och låg och nu står den i min hall för att torka.
Men jag blir emellanåt rätt trött på det här:
MAN SLÄNGER INTE SAKER SOM DET INTE ÄR NÅTT FEL PÅ! Basta!
Stolen är hel, luktar inte konstigt, den är inte obekväm eller ful. Det är en karmstol bara. Ryggstöd, armstöd, stor yta att sitta på. Den stod där ute. Nu är den min. Är det brottligt att ta saker från trottoaren som andra vill slänga så skjut mig. Snarare känns det som civil olydnad när den är som allra mesigast. Och vad ska de säga då?
"Hallå ursäkta mig unga dam! Det där är min stol, du får köpa den om du vill ha den!"
"Ey, tanten, du har precis ratat den. Den är inte din längre."
(Det är ju f ö mycket troligt att jag skulle säga "Ey tanten!" till någon. Inte.)
Och har man saker som man inte vill ha kvar, ring Myrornas eller andra andrahandsställen, de hämtar möbler och prylar. Sätt ut en annons, det tar kanske tio minuter av din tid. Men slänga saker för att NI inte vill ha kvar det: Väx upp. Var kreativ. Byt möbler med nån om det krisar. Men lägg ner den där med att tycka det är okej att bygga sopberg för att du ska ha en ny soffa och en cool bokhylla. Jävla Brats-fasoner.
Jag har föresten en svart byrå i källaren som jag inte behöver. Fyra lådor. Stilen är från 1989 år IKEA-katalog (ni kanske inser varför jag är så trött på ikea...). Hämtar ni den får ni den. Jag låser upp källaren till er, akta er för anticimex utlagda råttgift i påsen längst in vid mitt förråd; själv går jag inte ner dit.
2 Comments:
Klart som korvspad att du får länka. Jag minns dig från saintkildaroads blogg, vart tog den vägen?! Jag knarkade ju den.
Du menar silverfisken? Har den i min länklista-"Ett liv i exil".
Skicka en kommentar
<< Home