ikea

Jag är inte där vidare ofta, men jag är lätt fascinerad av det här IKEA-fenomenet.
Det är inte bara de stora varuhusen och mängden prylar man inte behöver och möblerna som man ska montera ihop själv.
Nej, det är även hela familje-illusionen de säljer. Färdigförpackad.
Det är storpack och blänkande tillbehör och oftast ganska fula mönster som är utkonkurrerade av nya IKEA-prylar inom mindre än ett år.
Slit-och släng-fenomenet IKEA. Familjeillusionen. Illusionen om att man får bra prylar för inte så mycket pengar.

Jag har en del saker därifrån. Min säng håller fortfarande efter fyra år. Soffan gick sönder efter ett halvår. Porslinet går i tusen bitar om man stöter till det lite lätt, ungsformarna rostar... men hey, it´s okey, du kan alltid köpa nytt.
Jag känner mig som en gamling när jag säger det men jag vill gärna ha saker som håller lite bättre. Som inte blir ett internskämt för svensken efter ett tag, som billy-hyllorna och alla prylar med minst sagt underliga namn.

Men ska man ha möbler blir det IKEA.
För det ligger i närheten, och man hittar säkert något man ska ha för 9 eller 19 kr. Man kommer säkert hem med en massa andra saker som man inte behöver också, och när man packar upp sin stora pappkasse hemma i köket undrar man över hälften av inköpen.

Men jag gillar det inte. Jag gillar inte att jag använder närheten och ekonomin som en undanflykt för att fortsätta åka dit.
Jag gillar inte spånskivorna i möblerna och tallrikarna märkta med namnet på nått land, där människorna inte har samma levnadsstandard eller arbetsmöjligheter som vi har här och förmodligen inte får vidare mycket i lön för att jag ska kunna köpa en beige tallrik för 17 kr, och orden " Made for IKEA".
Jag inser ju samtidigt att det här kommer bli ett underligt förvridet kulturarv. Sverige? Jaha, det är därifrån IKEA, Abba, Björn Borg och Strindberg kommer.

Som en gaykille i SanFransisco uttryckte det i TV en gång:
From Sweden? Well, THANK YOU FOR FUCKING IKEA!
Sen pekade han finger.
Jag är inte förvånad men road.