Konsten att vara snigel

Det är inte det att jag inte gillar sniglar; nej, sniglar är ganska söta i all sin slemmighet och jag skulle till och med kunna ta upp en i handen.
Nej, det är det att de sniglar som jag varje morgon ser vid vägkanten är sniglar som är mosade till oigenkännlighet, en hel geggig gråsvart massa mot den grå asfalten, eller halva mosade sniglar och den andra halvan är orörd och ser ut som om den skulle kunna krypa iväg om det inte vore för att den satt fast i asfalten.
Det är svarta långa sniglar, lite mindre bruna, små sniglar som lämnar slemspår och små söta med gulsmimrande skal som kryper in i skalet när man går i närheten av dem.

Jag undrar om det är en enda snigel i världshistorien som klarat sig över en trafikerad asfalterad väg. Det borde finnas statistik på sånt, själslig snigelstatistik från ovan.
Samma sak är jag nyfiken på hur många myggor som dör varje sommar i Norden, och hur många grodor som blir uppätna under sin första levnadsdag.