stel

Efter-skogen-sjuka: Jag är sjukt stel i ryggen idag.
Men inte lika trött i benen som jag trodde jag skulle vara. Jag skulle vilja vandra i skogen idag igen. Undrar om det är knark mellan träden där, som gör en beroende.
Jag tror det är den gröna färgen på mossan. Den ligger kvar lite bakom ögonen på mig, den där ljusa mossan som lyser liksom inifrån. Jag vill bara ut i skogen igen.

Vi såg kor igår med.
Nu vet jag ju att kor inte tillhör skogen längre.
De var i en hage.
De luktade bajs.
Men de hade småkor där med.
Såna där som inte levt lika länge som de stora korna.Nyfikna var de i alla fall.
Alla kossorna reagerade när jag ropade 'kosserakosserakossera!'(på värmländska, annars är det fusk).
Duttig Muuis. Fast det var lite svårt att ropa när man samtidigt försökte att inte andas för mycket i den där lukten. Och jag vill bo på landet. Det är ju att frivilligt impregneras med den lukten, så att allt till slut luktar skog och koskit och ruttnande löv.

Men den där rasen med långt brunröd päls och stora horn är min absoluta favorit. Highland cattle kan de heta. Jag kallar dem Vikingakor av nån anledning glömd sedan länge, hade de sådana kor i 'Hedenhös'-böckerna kanske?
Det är ju inte så att jag är expert på kossor. Jag vet bara genom att jag spelade TP i helgen att den vanligaste rasen i Sverige är de rödvita kossorna. Vänsterkossor.