Skakig

Efter fruktlösa försök att sova där jag istället gled in och ut i nån dvala och verkade komma till insikt efter insikt utan att kunna greppa dem så steg jag upp. Och nu kan jag inte sluta darra.
Jag fryser inte, jag är bara otroligt spänd i hela kroppen att jag mitt i allt får nån spasm och väntar på att den ska ebba ut.

K-kvinnan frågade om jag håller på att bli sjuk men jag vet inte, vi får se hur jag mår. Men att förlora sömn är inte nått jag tar igen. Jag får migrän istället.
Jag saknar dagarna i gymnasiet när jag kunde festa och gå upp till skolan efter några tuimmars sömn coh inte vara bakis alls.
Men det är det enda jag saknar.
Det roar mig, men bara en smula, att nån tände på min gamla skola dagarna innan skolstart så att de fick en vecka längre sommarlov. Varför tänkte jag aldrig på det när jag var skoltrött?
Kanske för att jag inte är en pyroman.