Snö

Någon natt inom en inte allt för avlägsen framtid kommer jag att stå sådär vid fönstret och se upp mot gatlyktan utanför och jag kommer att se hur snön börjat falla; det är den som gör att jag går fram till fönstret från början.

Jag kommer att stå där och se ut och högt säga till Isidor eller ingen alls, rätt ut i rummet:
"Titta, titta det snöar!"
Jag kommer att le och skratta för mig själv så länge snön faller och känna mig som en femåring på julafton.
"Snö! Titta! Snö!"

Om snön ligger kvar när det ljusnat kommer jag vara den som går i parken och längs med ån och lyckligt sätter spår där jag går.