måndag, maj 30, 2005

Vilddjurshjärta

Varför kan inte blodet rusa sådär när jag är rastlös, varför kan inte orden blöda sådär när jag vill att de ska blöda, utan mina ord blir jag plötsligt liten och svag, omedveten om att de alltid finns i hjärtat, det starka vilddjurshjärtat med rent blod, för att genom trädkronor se natthimmelen spegla stjärnorna tillbaka till mina tankar, att låta vilddjuret känna lukten av de andra, de som väntar på mig att jag ska återkomma till dem. Du är inte den som ska stanna kvar i det lilla rummet, med de svarta och grå kläderna, du ska vara där skogen glesnar till en yta av äng och vatten.
Du ska skratta högt åt allt du tycker är roligt, så magen hoppar!
Du ska släppa ut håret och inte bry dig om ifall klänningsfållen får en fläck.
Du ska vara den som tänder ett ljus i fönstret för dem som inte hittar vägen.
Du ska vara den som regnet faller ljudlöst på, som vänder ansiktet mot himmelen.
Du ska vara den som hoppar i vattenpölar om det är det du vill göra!
Inte ska du sitta här bland åsikter som luktar skit lång väg och bland människor som tror de måste leva som lik för att vara viktiga i världen. Inte ska du stanna kvar där ingen kärlek finns, du ska vara kärleken själv.
I ditt vilddjurshjärta vet kärleken hur den får plats. Inte ska du se dem i ögonen, de som vill ändra dig till något litet och krampartat skrattande, inte ska du sitta still när du hellre vill hoppa på ett ben, inte ska du tiga still när du hellre vill skrika. Inte ska du sitta stilla på en stol om du hellre sitter på kanten av bordet.
Inte heller ska du gå samma väg som de om du hellre känner för att gå åt motsatt håll. Du ska sjunga dig fri, du ska dansa och skratta, du ska le och älska så att hjärtat spricker och läker av sig själv.
Du ska vara den allra största obegränsade personlighet som bara du kan vara, det största och vackraste du kan få dig själv att vara, utan deras krampaktiga försök och tvångströjor till hjälp. Alla de som vill ändra på dig, göra dig till en av dem, som vill att du ska begränsa dig och vara som dem; SPRING! Spring tills du hör hur blodet rusar i öronen, tills blicken din är svag och dimmig av ansträngningen, spring tills du stupar! Säg ” Du kan ta allt jag äger, ta ifrån mig mina pengar och kläder. Du kan säga att jag är en idiot eller en babblande fåne. Du kan försöka ta ifrån mig min styrka och djupa tro, du kan försöka trycka ner mig och tala illa om mig bakom min rygg. Men du kan aldrig få mig och min själ, du kommer aldrig få mitt vilda hjärta att klappa för din sak. Du kommer aldrig att få min vilda själ att dansa efter er pipa. Det finns bara ett Jag, och original ska man vara rädd om. Bevara, behandla med största respekt och nyfikenhet. Lämna mig i fred.”

1 Comments:

Anonymous Anonym said...

Finns det ett vackrare ord än vilddjurshjärta?

Du skriver starkt och drömmande, fortsätt!

Cecilia

04 januari, 2009 20:35  

Skicka en kommentar

<< Home