Av alla stjärnor var du den...

Flyttkaoset här hemma gör det svårt att sätta sig ner och samla tankarna. Men nu när det började åska vaknade jag till liv igen. Det luktar sommar ute, regnvåt asfalt och blommor.
Under den korta tiden jag var sjuk så hann det bli sommar ute, och jag står häpen inför det igen; som varje år. Minns jag vintern nu när vinden är varm, minns jag våren och lövsprickningen och hur jordfärgerna dukade under för det gröna?

Det är svårt att minnas sådant som återkommer varje år; man lägger inte märke till det.
I varje andetag är man van vid livet, döden finns inte på nära håll, man tänker att man ska hinna uppleva livet, skogen och lägereldarna det här året; ta igen allt det man missade förra året, och året innan det.
Sen när kylan börjar bryta igenom vindarna och september kommer har man inte hunnit i alla fall, och man rycker på axlarna och tänker; Nästa år.
Man är van vid att leva. Det är därför tanken på döden blir så svår.