The long way home

På väg hem från S och Ns bröllop. Vi tar den långa vägen hem, kanske för att rastlösheten blivit värre under året utan bil. Kanske bara för att vi kan. Bröllopet var vackert, originellt och vi blev kvar länge. Sextio mil från sina bästa vänner är sextio mil för mycket. Tidigare hatade västerås var vackert i solen och kändes som hemma igen. Jag undrar varför. Men som det alltid varit för mig: jag tar alltid den långa vägen hem,