Tre
E och jag tar en promenad mitt i natten och möter tre pers på hela vägen runt. Alla tre är män som går ensamma.
Alla tre tittar ner i marken när vi möter dem. Tanken att de lider av en kollektiv skuld svindlar för ett ögonblick till.
Alla tre tittar ner i marken när vi möter dem. Tanken att de lider av en kollektiv skuld svindlar för ett ögonblick till.
posted by vandrarvild at 3.1.06
5 Comments:
Kollektiv skuld vet jag inte. Men så många kvinnor som går ute på stan verkar vara rädda för män när det är mörkt och tomt på gatorna. Är man då en vanlig hederlig trevlig kille så har man inte så mycket val. På något sätt måste man visa att man är ofarlig. Det är inte så kul som kille att bli antagen för våldsmakare eller våldtäktsman, heller.
Så är situationen, jag känner inte något skuld för det, men försöker genom handlande visa att jag inte är en sådan som spär på skulden.
Trist läge i alla fall.
T
men då är det ju ngt kollektivt i alla fall, men mer en ställningstagande. Det är ju bra i alla fall! Men det borde ju inte behövas. Men tror du att andra bär på ngn slags kollektiv skuld?
Det har jag ganska svårt att tänka mig. Ifall någon man känner kollektiv skuld utan att ha själv deltagit i något klanderligt tror jag nog att det handlar om typer som lider av allmänt dålig självkänsla och känner säkert skuld för annat också.
Vet inte om man ändå kan kalla det för ens ett kollektivt ställningstagande, för inte alla killar gör så, heller.
Nej, du har rätt att en sådan skuld inte skulle behövas, men läget är bara så.. att vissa personer har sabbat för hela gruppen. Får ändå anse mig vara realist och inse hur livet är, och fortsätta med att glo i backen när jag möter tjejer ensamma på gatan, eller byta till den andra sidan av gatan om jag går åt samma håll som de. Rycker lite på axlarna åt det hela, det är ingen stor uppoffring, bara lite trist att livet är så.
T
Något kollektivt är det, skuld kanske är fel ord dock.. kollektivt ansvar kanske? Jag brukar le milt och titta rakt fram när jag möter ensamma kvinnor i mörka gränder, på så sätt hoppas jag att dom inte ska bli rädda för mig. På en viss nivå kan jag vara rädd för kvinnor i allmänhet pga tidigare erfarenheter av just kvinnor, det är ju fan betingat.. som att bränna sig på den heta plattan. Man blir en symbol istället för en människa, och bär därför ett kollektivt ansvar vare sig man vill det eller inte. Knasigt va?
Jag tror de helt enkelt var ute och tänkte lite...brukar själv gärna gå en sväng på natten för att tänka över livet...då märker man knappt om man möter någon
Skicka en kommentar
<< Home