påpekande
...och det jag egentligen skriver i det förra inlägget är att jag ska vara falsk och smilande. Så är det ju inte, så klart. Jag har faktiskt förmågan att vara trevlig och glad och ärlig och ofalsk. Var bara tvungen att påpeka det... Jag är en cyniker helt enkelt.
posted by vandrarvild at 2.1.06
4 Comments:
Kanske är det lätt att bli cynisk när man inte är intresserad av jobben i fråga. Lättare att vara entusiastisk om du verkligen vill ha jobbet.. vad vill du göra?...
Alla vill ju bli älskade, alla vill ha tryghet och uppskattning. Den sortens behov kanske man ska först och främst se till att få tillfredsställda utanför arbetet. Sen vad man gör med arbetstiden.. knepig fråga, kräver fantasi och kanske ett visst mått av beslutsamhet.
Sen är det ju alltid svårt att beskriva sig själv med några fåtal ord. Ett personligt möte underlättar alltid, be om att få komma på intervju. Ex.:
"Jag upplever mig själv som en glad och trevlig person, samt att jag har lätt att samarbeta och umgås med de allra flesta människor. Skulle gärna komma på en intervju så att ni kan bilda en egen uppfattning om mig"
Om nu den påhittade personbeskrivningen stämmer..
Försök skriva ansökningarna under dagar som du är glad och uppåt. Om du är uppgiven och håglös så är det klart att det blir en slev sånt i kuvertet också.
T
ps. Turning Torso är ett nybyggt 52 våningar högt hus i Malmö. I fredags morse cirka 03.30 då det snöade som värst i Malmö åkte jag förbi där och upplevelsen framkallade nästan lyckotårar. Nedfallet var kompakt sikten dålig, de enstaka husen och industrierna längs vägen gjorde sitt bästa för att lysa upp mörkret med sina natriumlampor. Marken, träden, taken och bilarna var allihopa täckta med tjockt lager nyfallen snö, så vit och ren. Täcker all stadens smuts. Långt borta Turning Torso, som man endast såg ljusen av, kunde inte ens se var byggnaden slutade. Så drömskt och vackert, önskar att den natten och den vägen aldrig hade tagit slut. Nätterna är alltid vackrast, låt mig sova på dagarna och sitta på nätterna i olika farkoster på väg någonstans.
En timme senare klev jag av på ett helt öde torg. Ett sovande torg som dagtid är fyllt med liv. Stal morgontidningen ur en busskur och läste den hemma innan jag somnade.
Du skulle ha tagit bilder på det. jag hade velat se dem.
Rätt, jag ska inte skriva ansökningar när jag känner mig neråt, nu sitter jag t ex och skriver på en ansökan om jobb inom kyrkan, och jag skrattar till ibland vid bilden av hur jag kommer se ut och bete mig som pippi långstrump bland begravningsmänniskor, ungefär.
Så, hur blev nyår nu då?
Drar på smilbanden åt din beskrivning av begravningen. Det hade varit.. annorlunda. Även om jag kanske tyckt som involverad i begravningen att det hade varit opassande med en enerverande gladlynt människa bland begravningspersonalen (finns det sådana?) så tror jag helt klart att om man är glad i sinnet har man lättare att hjälpa andra människor i en svår situation än när man själv har hjärtat fyllt med sorger. Go for it, du kan inte annat än att få sparken om du är för glad. Och det är väl en anledning man kan le åt många år efter, samt att använda som merit vid nästa omgång ansökningar.
Nyår..
En gång var jag ung och dum, under tjugo år fyllda. Jag trodde ganska säkert att livet efter tjugofem inte skulle ha något att bjuda på. Att man skulle torka i ett vuxenliv som då kändes ganska främmande. Jag visste inte, och vet fortfarande inte riktigt vad det där vuxenlivet är, men det kändes inte som något som jag ville delta i.
Idag är jag bara dum, men det har jag i alla fall lärt sen många år att livet tog inte slut vid tjugofem fyllda. Tvärtom, jag har roligare än aldrig förr.
Festen häromdagen går till de små gråas arkiv som en av de bästa nyårsbataljerna i mitt liv. Det började som en skaning på nedre däck, eller skulle man kunna säga en middag med några av de gladaste personerna jag känner. Sällskapet åt tills de sprack, och sen serverades efterätten.
Mitt under middagen stormar husbögarna in genom köksingången som något glömt låsa, men vad gör det, bögar har alltid vetat hur man har det glatt. Välkomna välkomna. Bara någon timme senare hade alltihopa urartat till hejdlös komik, flödande champagne och dans till vild musik så att möbler välte. Nåja, nästan.
Nyårsslaget passerade, korkarna flög och rakterna lyste upp utanför. Tillbaks in från balkongen, fortsätter allt som nyår över huvud taget inte hade passerat. Mer humor, mer vin och framför allt mer dans.
Så småningom droppade det in lite folk på väg hem från andra tillställningar, då får jag nog säga att det hela hade gått över till en efterfest. Hela glada gänget inramat i en sådan lägenhet som man nog hellre ska kalla för våning, upplyst av levande ljus i värdinnans handbyggda ljuskronor. Svårt att få till mer glam när jag tänker på det.. Traskade nog hem vid femsnåret, fullständigt lycklig över att ha fått dela en kväll med så trevliga personer.
Glodde igenom de hundratalet bilder som blev tagna under kvällen. Kan bara le brett åt alltihopa. Så jävla roligt får man väl knappt ha? Kunde visat något men vill inte lägga upp för hela internets beskådning..
Nej, livet efter tjugofem blev inte som jag föreställde mig. Jag ser verkligen fram emot fler glatt krossade vanföreställningar om kommande år.
Ha ett fint nytt år,
T
Det låter som en sjuhelvetes nyår, kul! Synd att bilderna inte är synliga.
Annars kan du gärna maila mig några av dina favoritbilder, har ju en mailadress enbart för bloggen, kolla kuvertikonen under mina länkar :)
gott nytt år till dig med!
Skicka en kommentar
<< Home