språk

Igår diskuterade vi språk, jag och D, eller snarare; bristen av bra användbara ord inom det svenska språket. Något som han tycker är högst bristfälligt. Istället tycker han att engelskan (eller amerikanskan snarare) är mycket coolare för, ska se om jag minns det rätt "Det finns ju ingen svensk motsvarighet till t ex meningen" I´ve got a big ass fucking phone bill" eller " I´m from Ala fuckin bama"..
Nej, men det kanske beror på att engelskan på den biten till större delen tycks vara uppbyggd av slang, förstärkningsord.
Och på att D är anglofieringshjärntvättad *hahaha*

Stackars D, sist vi pratade så sågade jag honom med. Han kommenterar det med ett:
"Men varför blev du så korrekt helt plötsligt?"
Kanske för att jag faktiskt inte håller med, även om jag själv använder en hel del engelska ord av bara farten.
Jag tycker inte svenskan är ett fattigt språk.
Jag tycker bara att svensktalande i allmänhet inte verkar veta hur man kan utnyttja det till sin egen fördel.

D säger även "Jag berättar det för dig även om du kommer med nån snusförnuftig kommentar efteråt".
Snusförnuftig? Moi? Noooooooo! *vrålar hon i slow motion medan hon kastar sig åt.. nått håll*
Snusförnuftig låter likställd med präktig.
Jag är inte vidare präktig. Då skulle mamsen vara stolt över mig...