Barn-kär

När jag var liten var jag kär i Bruno i 'Fame' och i Luke i 'Familjen Macahan'.
Jag vet att jag var kär i Bruno för han verkade snäll och hade fina ögon och sen kunde han spela piano och då måste man vara en bra person, tyckte jag.
Varför jag föredrog Luke i Macahan framför hans lillebror vet jag inte; ingen av dem var snygga och när jag ser dem idag tycker jag verkligen inte om nån av dem, men jag var kanske förtjust i Luke för att syrran var det. Men kär var jag i alla fall.

Senare var jag kär i Richard Herrey. Jag var kanske nio - tio år gammal då, och jag och Carola tävlade om vem som hade flest affischer på bröderna Herrey och Carola Häggkvist på väggarna i våra rum. Jag vet inte vem som vann. Men min kompis Carola föredrog Per men jag tyckte han var för gammal.
Jag vet inte varför jag gillade Richard Herrey heller men om jag ser på de killarna idag är det alla gånger Bruno i Fame som vinner.
Eftersom han kan spela piano.