Oro

Jag har en oro i kroppen, hade det i natt med när jag vaknade med ett ryck, jag tror det rör min ekonomi, mina utbetalningar av statliga pengar. Jag vet att jag glömde lämna med hyresavit, visserligen, men jag tror inte de behöver det egentligen, och varför kan de inte bara RINGA?
Nejnej, de sköter allt via posten vilket gör att allt dröjer flera dagar extra. Även om jag varje gång skriver med soliga små brev(Hejhej! bla bla bla, Ha en bra dag!" o s v) att det bara är att ringa om det är något problem så att allt löser sig snabbare. Nu är det ju sällan några problem, jag är ju ganska luttrad vid det här laget.

Sen stör jag mig på att jag får nya handläggare varenda jävla månad. Numera skriver jag inget namn på kuvertet när jag lämnar in papprena utan mitt personnummer och " Till den det berör" även om jag helst faktiskt skulle vilja ha en enda handläggare. Jag tycks vara den som alla vikarier får ta hand om, kanske för att det är rätt lätt att bara räkna ut hur mycket jag ska ha, det gör jag ju själv jämt -och den här månaden ligger jag back med 500 kr så det här ska bli intressant att se hur det går. Två kilo ris kostar 24 kr. Vatten är nästan gratis, kikärter har jag. Plötsligt inser jag vad jag ska skriva på mina tänka visitkort: Överlevnadskonstnär. Om än en med näringsbrist-


Oro är ju egentligen en helt onödig funktion.
Det var nog det jag skulle komma till från början. Oro leder ingen vart, det tjänar en inte, har inget syfte, ändå oroar man sig för det mesta: 'tänk om...'

Tänk om!