d a g b o k

Glor i mina bokhyllor efter något speciellt att läsa (klockan två på natten) och hittar gamla dagböcker, med start för sex år sedan, och jag vill inte läsa dem ordentligt, för en del saker kändes plötsligt färska igen, underligt nog, och jag kände att det där nog får vila ytterligare.
Det var tiden innan D, J och M och strulet med ännu en D (en återkommande initial tydligen)och mitt i allt det där andliga uppvaknandet och automatskrifterna jag sparat och healingsessioner jag skrivit ner.

Det är Lena-jaget som skrivit, men hon är inte samma som idag. Hon låter så mycket bräckligare än jag minns att jag var, och inte lika cynisk. Det känns lite underligt att alla tankar och känslor i de dagböckerna blev den person jag är idag.