pretto
Om några år, kanske tre, kommer någon att skriva en bok om bloggandet. Om den plötsliga explosionen och hur en del hävdar sig vara mer riktiga bloggare än andra eftersom de började först. Om hur det hela slutligen urartade till nått pretentiöst. Om hur det i längden skapade mer ångest än befrielse när man försökte skriva av sig eftersom man hade i bakhuvudet att folk läste, och man såg på räknaren att fler och fler läste en varje dag.
Jag borde tänka lite mer som P gör i sin blogg: Han skiter i om folk läser, då blir det lättare att skriva.
Och jag tänker att man på något sätt måste frigöra sig från sig själv och bara skita i andras betraktande ögon och reflekterande när man sätter sig och skriver. Det här är min blogg. Här skriver jag vad jag vill.
Ovanför min dator har jag bara en vit vägg. Jag funderar på att sätta upp bilden där, den av scenen där vattnet forsar in då ridån går upp och avslöjar ett stormande hav bakom, och oändlighet.
Det kanske hjälper mig mot ledan.
Jag borde tänka lite mer som P gör i sin blogg: Han skiter i om folk läser, då blir det lättare att skriva.
Och jag tänker att man på något sätt måste frigöra sig från sig själv och bara skita i andras betraktande ögon och reflekterande när man sätter sig och skriver. Det här är min blogg. Här skriver jag vad jag vill.
Ovanför min dator har jag bara en vit vägg. Jag funderar på att sätta upp bilden där, den av scenen där vattnet forsar in då ridån går upp och avslöjar ett stormande hav bakom, och oändlighet.
Det kanske hjälper mig mot ledan.
posted by vandrarvild at 10.10.05
3 Comments:
Det fria flödet, om jag nu ska vara ännu mer pretto, är alltid hjälpt av att jag tänker bort läsarna men det kan vara olika vid olika tillfällen. Syftet kan variera, ibland vill jag sätta ord på nåt oerhört privat och då måste det vara precis dom perfekta orden i den perfekta ordföljden, så som flödet anvisar. Andra ggr vill jag underhålla, då tänker jag definitivt in läsarens potentiella reaktion.
Man borde kunna skriva precis vad man vill egentligen. Själv censurerar jag i stort sett allt. Tyvärr. För att skriva ohämmat skulle jag behöva vara helt anonym och det är jag inte här eftersom en del vänner och bekanta läser det jag skriver. Kanske dags att skaffa en helt ny blogg också, som folk får hitta till alldeles själv.
Jag har ju skrivit om det nån gång tidigare: att jag funderat på att starta en ny blogg där jag verkligen KAN skriva allt jag vill men det känns som om det är för stort, för mycket att skriva både här och där - för jag tror att nån kommer leta upp min nya blogg och fatta att det är jag som skriver den och så är allt förstört igen, typ. Paranoid? njaaa.
Jag vill skriva utan att tänka på att någon alls läser, men det går ju inte nu när jag redan vet det. Det är som att lära sig att inte kunna cykla igen.
Skicka en kommentar
<< Home